Mina Cocker Spaniels

Mina Cocker Spaniels, Doris & Kajsa.

Jag har två söta Cocker Spaniels, Kajsa den svarta tiken som snart blir 12 år och Doris som nyligen fyllt 7 år. När jag var yngre tyckte jag Cocker Spaniels var ganska fula men när jag hittade Kajsa så fastnade jag stenhårt på Cocker Spaniels, de är ju de finaste hundarna som finns. Att ha Cocker är som att ha en 5 åring med en dyr viktoriansk klänning som springer genom skogens alla diken och svär åt en om man inte hittar på något kul, det är en ”sportigare” sällskapshund. Den finklädda skogsmullen kräver en del pälsvård och regelbundna bad för att behålla pälsen fin, man kan hålla cockern ”sporttrimmad” genom att klippa ner fanorna med sax. Det är ajabaja att raka ner cockern med maskin eftersom det förstör pälsen och gör den otroligt tjock och ullig, Kajsa är förresten nerrakad. (Busigt, jag vet.)

För att underhålla mina två envisa damer har jag en hel del aktiveringsleksaker som båda är mycket förtjusta i, eftersom de innehåller godis och mina Cocker spaniels gör allt för lite snacks.

Doris

Men Doris kräver lite mer än så, hon vill använda varenda hjärncell hon har i sin lilla äppelformade skalle och det bästa hon vet är att använda nosen. Cocker Spaniel är trots allt en jakthund, trots att jag har ”utställningsvarianten” så kräver mina damer att använda sin nos och kropp. För att underhålla Doris hjärnceller så har vi bland annat gått kurs för rallylydnad och nosework, hon har godkänt doftprov för Eukalyptus och Lagerblad. Doris har lite andra issues tyvärr såsom artros i höften och då har jag fått läsa många hundböcker för att lära mig mer om hundens kropp, aktiveringstips, hantering av stress och stärka hennes självförtroende.

Hon fick inspiration av nosework och började söka möss på gården, jag uppmuntrade det eftersom vi hade en hel del möss både inne och ute. Doris söker upp musdoft och markerar väldigt tydligt med krafs, skall och stirrar rakt i ens själ. Jag har lyft många möbler, krukor och annat krims krams utomhus som hon markerat och ut har det sprungit en massa möss. Cockrarna är alldeles för långsamma för dem, det har hänt TVÅ gånger att en mus klättrar upp på Kajsas öra och jonglerar sig iväg som djungel George utan att Kajsa har märkt det för hon sniffar så intensivt på marken efter dem. Pinsamt.

När man är liten, söt och har ont så vill man gärna ha utrymme och Doris har upptäckt att göra utfall är en utmärkt metod för då drar alla, eller så drar matte iväg henne till ett säkrare ställe. Jag lärde Doris skvallerträning, det vill säga att när hon ser något läskigt/konstigt så ska hon titta på mig och ”skvallra” så får hon snacks. Jag klantade till mig i början så hon tänkte ”Aha, jag gör utfall sen får jag godis” så jag fick börja om träningen så hon förstod att man inte behövde göra utfall utan matte fixar det efter jag fått snacks. Men jag fick så mycket mer verktyg när jag gick BAT kurs som höll hos CSiGORA lokaler, kort förklarat så lär man hunden att göra egna val. Istället för puffa upp sig som en fluffig eldsprutande drake kan man gå undan hotet och ta det coolt.

Hennes kropp behöver mer hjälp än bara hur man hanterar livet så hon får en del kosttillskott för sina leder, muskler och mående. Hon får även regelbundna behandlingar av Therese Ahlbin på Aktiv Rehab Sund Hund i Agunnaryd i form av massage, elektroterapi, laser och snart simning när poolen är klar. Hennes muskler blir så mjuka och härliga efter besöken.

Kajsa

Kajsa får också kosttillskott eftersom hon är en liten tant och med åldern minskar muskelmassan, man blir lite stel och behöver lite extra stöd för sin kropp och knopp. Trots Kajsa är en gråhårig hungrig tant så har hon otroligt mycket energi, i somras sprang hon några mil när vi cykeltränade och fick snygga muskler. Dock blev hon tjock snabbt när vi avbröt träningen eftersom matte var lite trög och glömde anpassa om kosten. Eftersom Kajsa älskar mat så mycket får hon en del tuggben så hon får mer mättnadskänsla och kämpa lite mer än att slurpa upp sig färskfoder, hennes favoritben är nog Nötrulle, helst fylld med fryst färskfoder och godis blandat. I hennes foder får hon även grönsaker som bukfylla.

Kajsa hittade jag på nätet när hon var ca 2.5 år, hon behövde omplaceras för hon muckade gräl med andra hundar på kenneln hon bodde på. Jag hade en kaxig nakenhund då så jag tänkte att det skulle nog inte bli några problem att hantera en till ”bitch”, Kajsa var dock otroligt blyg och snäll mot människor. När vi möttes tog det inte lång tid innan hon kravlade på mina ben och ville äta upp min banan, hon följde med mig hem som om det var hon som hade köpt en ny människa. Nala min nakenhund och Kajsa hälsade fint, men när vi gick vår första promenad så viskade dem lite svärord till varandra men sen blev de vänner.

Kajsa var nerrakad när jag köpte henne eftersom hon hade förvandlats till ett pälsmonster efter sina valpkullar, jag var sjukskriven och hade all tid i världen att ta hand om hennes päls och borstade henne hela dagarna. Tillslut såg hon ut som en drottning hon är och jag ställde ut henne, jag var värdelös handler och Kajsa tyckte inte det var kul MEN domaren berömde hennes päls och sa den hade otroligt fint kvalite.

Jag provade agility med Kajsa, det sög sa hon. Rallylydnad sög också. Hon var/är känslig, blir det inte rätt först så sätter hon sig och ger mig hårda blickar för allt är mitt fel såklart. Men spåra blodspår i skogen är fest, aktiveringsleksaker är fest, godisletning ute/inne är fest, tricks är fest så jag fick lyssna på henne och hon har blivit en ny hund. Fast blir något fel så får jag den där hårda blicken och hennes rumpa fastnar på marken. Hennes absoluta favoritleksak är nog Turn Around, hon hamnar i en slags trans och petar på rullarna och spanar maniskt efter godis.

Kortfattat skulle jag säga att mina Cocker Spaniels är ”Devil in disguise”, de är lydiga söta sockerblommor men också envisa, högljuda och bortskämda. Precis som jag vill ha dem.