Jag råkade köpa en beagle

 Jag råkade köpa en Beagle

Jag, Maria Björk, är väl inte känd för min starka impulskontroll men jag brukar faktiskt inte hämta hem hundar helt random. Ibland har jag för mycket fritid och håller koll på skumma hundannonser, speciellt runt coronatiden och jag upptäckte många konstiga mönster. Jag hittade just en valpannons från ett ställe där det såldes beaglevalpar regelbundet, utan papper men man kunde träffa mamman. Just en specifik annons irriterade mig då de sänkte valppriset från 35.000 till 6.000 kr tillslut, så jag låtsades vara intresserad och fick mer information och bilder på föräldrarna. Två månader senare hamnade coronamorsan på blocket och jag som ändå hade vägarna förbi passade på att ”spionera” lite. Men hur tusan ”råkade jag köpa en beagle”?

 

Coronamorsan var livrädd

Tiken var livrädd men tillslut lyckades jag locka till mig henne. Hon ålade fram livrädd och stelnade till när jag tog på henne. Jag fick kolla öron, tänder, päls och allt, hon bara stod där livlös typ. Öronen var smutsiga, pälsen hade missfärgat urin/avföring på sig, trycksår mellan nosen och ögat och tänderna var silvriga. Hon har suttit i bur och försökt komma ut. Jag försöker pruta lite men jag fick köpa henne för det fasta priset 4.000 kr. Ägaren var inte på plats. När jag swishat och lyfter henne så känner jag hur hon kissar ner sig. Hon luktade som ett unket mögelhus. Det silvriga på tänderna från utrymningsförsöket försvann efter två veckor. Trycksåret försvann efter en vecka.

Hon var ca ett och ett halvår gammal, redan haft en kull. Juste, hon blev parad i Rumänien och smugglade in sina valpar i magen. Hon är rabiesvaccinerad, men hur blir det med valparna egentligen? Hon fick vara hemma i karantän i en vecka, hon avmaskades och hade mask i magen. Jag satte in MaxRelax ihop med B-vitamin direkt efter att jag pratat med Sveriges bästa hundpsykolog.

Det var sagan om hur jag råkade köpa en Beagle. Jag kunde inte lämna henne där.

Välkommen hem fegis

En sån här rädd hund får absolut inte komma loss, hon fick låna stövarens GPS som satt på dygnet runt och jag köpte även Non-Stop koppel som har en urbra karbinhake som låses automatiskt. För att öppna karbinhaken måste man vrida och sen öppna den. Jag glömde fråga förra ägaren så många grejer, de frågade trots allt ingenting om mig. Vad åt hon? Jag började ge Magnusson Junior för det var det torrfodret vi hade hemma, det skadar inte att ge valpfoder en kortare period. Det kanske till och med kan vara bättre om hunden har vitamin/mineral brister? Idag äter hon Pondus Färskfoder original som säljs på CSiGORA såklart.

Mina hundar må bete sig som dårar ibland men nu skötte de sig jättebra, det var som att de visste att det var synd om den nya hunden. De skällde nämligen aldrig ut henne. När en vecka gått och de fick ses så blev alla kompisar direkt typ. Okej mina äldre hundar uppskattade inte henne så mycket för hon blev tokbusig. Hon sprang som en tok runt trädgården och busade med min cockerhane som är i samma ålder, hon försökte hetsa upp gamlingarna men det tog henne en vecka att förstå att äldre hundar inte vill fjanta sådär. Hon fick heta Kiwi, när jag sa hennes gamla namn slängde hon sig ner på marken trots att hon inte är strykrädd.

Vem är Kiwi?

Kiwi kunde bara vara rädd och Kiwi kunde bara leka (med hundar). Hon hade inga andra personlighetsdrag typ än rädd/busig. Jag försökte leka med henne och kastade upp en leksak, självklart landade den på hennes huvud och hon tyckte jag var en häxa. Men hon var väldigt förlåtande som tur är och förstod kanske att det inte var med meningen.

Kiwi hade mycket frustration, så hon valde att förstöra saker. Farliga saker som spicy spagetti (elsladdar). Jag gav henne många ben, det dög inte. Saker SKULLE gå sönder. Då tänkte jag på min förra hund som älskade ta sönder saker med jämna mellanrum så jag fyller en pappkasse med olika kartonger med toarullar, lite godis, toapapper och saker hon får slita sönder med jämna mellanrum. Hon springer gärna bredvid cykeln, länge och långt. Det är svårt att hjälpa en hund att få ut frustration när man inte kan leka ihop riktigt, men vi hittade tillslut lite grejer att hitta på.

Kiwi börjar säga fula ord

Efter några veckor började Kiwi plötsligt göra utfall, ”Jaså du kan morra?” tänkte jag. Jag tänkte också ”åh nej en utfallshund”. Som tur är kom jag på väldigt snabbt att gud vad bra det här är egentligen, hon VÅGAR göra utfall (bara hemma). Hon vågar säga åt grannhundarna att nu bor hon här minsann och de ska hålla klaffen annars ska de få på moppo. Det krävs ändå lite mod att vråla åt sina grannar trots man egentligen är ganska rädd.

Hon är livrädd för människor, om hon inte kan fly så fryser hon. Hon litar på mig och min sambo, nu för tiden kan hon kan även tänka sig att ta emot godisar från mina kollegor och familjemedlemmar. En gång morrade hon på min morsa, min morsa hann inte ens titta på henne innan Kiwi morrade artigt ”tack, men nej tack.”. Min mor satt i bilen så hon blev förmodligen lite överraskad när jag öppnade bildörren. Jag kände oro igen, åh nej ska du svära åt folk nu. Men vad bra. Istället för att kissa ner sig när man ser en människa kan man morra lite artigt. Hon svär ännu inte åt folk, hon har nog lärt sig att de faktiskt kan ha godis på sig ibland.

Beaglar älskar att äta

Eftersom Kiwi är en beagle så älskar hon självklart att äta. En rädd hund som älskar att äta kommer typ alltid att komma fram och ta emot godisar. Vilket är taskigt mot henne och man riskerar att bli biten om handen är tom. Så jag lät folk som hon kommer träffa regelbundet att kasta godisar framför henne så hon inte känner att hon måste ta kontakt. Idag kan hon ta emot godisar från händer, hon kan även avstå att ta emot godisarna.. det ni!

Hur mår Kiwi?

Idag, ett halvår senare är Kiwi som en helt vanlig jobbig jäkla beagle – men bara hemma. Hon letar mat, klättrar på alla möbler och brölar i trädgården om hon känner dofter av vilt eller stör sig på grannhundarna som bor 1km bort. Min sambo har lärt henne en massa olika tricks och hon börjar bli en stjärna på nosework. En ”jobbig” hund (enligt oss) brukar må ganska bra, då den tar för sig och tar plats. Kiwi älskar att gå i skogen och sniffa runt, ibland tycker hon det är supertrist. Förmodligen är det på grund av att jag lät en annan hund välja ett spår som hon inte var så intresserad av.

Åker vi till ex hundbutiken är hon rädda Kiwi igen, tills hon kommit in i sitt rum bakom kassan. Hon rusar in i rummet rädd men sen vänder hon sig om med viftande svans. Det känns som hon flinar ”Jag klarade det, hämta ben till mig nu matte”. Jag är inte alls van vid rädda hundar, arga rädda hundar javisst men inte rädd-rädda hundar.

Kiwi har också lärt sig tjafsa med mina hundar utan att det blir för stort drama, hon har dock inte lärt sig hur man säger på allvar till min cocker spaniel hane att hon inte pallar leka så då får vi hjälpa till.

Vad menas?

En hund måste få uttrycka sig. Det är inte farligt med en hund som skäller, vrålar och beter sig som ett ”kräk” ibland. Den kommunicerar och varnar, ”stick härifrån, låt mig vara”. Det som kan vara farligt är en hund som blivit tillsagd att den inte får morra, eller den hunden som inte vågar morra. Nästa steg är bett. Hundar måste få ut allt som bubblar inuti, de kan inte plocka fram mobilen och ringa en syster och ventilera. De måste få röra på sig, få sniffa av sig, få slakta en leksak eller kartong, få skälla ut någonting, få pissa och sprätta kaxigt, få morra, få gnälla, få gräva, få mysa, få äta, få dricka, få värme och få ut så mycket som möjligt av deras korta tid på jorden. Få leva.

Att få växa upp i en valpfabrik, bli dräktig för att sedan flytta till Sverige för att föda sina valpar och bo i en bur är inget hundliv. En sån hund är inte lätt, även om de verkar tysta och snälla i början. Men när hunden börjar bete sig lite som ett arsel är man nog på rätt väg. Jag vill tro det allafall.

Ska jag träna min oönskade beagle eller berika dens liv?

Jag velar fortfarande hur jag ska lösa MITT problem av att hon gör utfall mot grannhundarna. Först gick hon inte alls att få kontakt med, hon fick typ kolsvarta ögon och hade mord i sinnet. Kiwi reagerar ungefär lika starkt mot hundar på TVn, även tecknade hundar som har människoröster. Jag kom på en ide då att skvallerträna henne lite framför TVn, vi bläddrade runt olika hundkanaler och tränade. Hon höll sig lite coolare, hon förstod att om jag stirrar på matte istället kan man få en godis. Jag provade även att sätta igång en massa filmer på beaglar, då sa hon ingenting. Inte ett pip, förutom när en pappabeagle skällde ut sin valp lite, då blev hon arg. Cocker spaniels reagerade hon inte lika starkt på som andra raser. Hennes två bästa kompisar är ju faktiskt cocker spaniels.

En vecka senare provade jag gå ner i ”byn” där jag vet att hon reagerar mot hunddoft/ljud. Hon reagerade självklart och kasta sig runt som en arg räka MEN det gick att få kontakt med henne, ibland får hon godis och ibland får hon frågan ”nä men vad gööru?” med en liten klapp. Jag känner att mitt problem är ganska löst nu, så länge jag kan få någon kontakt med byrackan så kan hon faktiskt få skälla tillbaka.

Berikning då? Just nu känns hela hennes värld tillräckligt berikad, hon har ju bott i bur och nu bor hon som en normal svensson hund på landet. Men en dag kommer hon tröttna, då behöver jag göra hennes tillvaro lite mer spännande och roligare.

Peace out, Maria Björk.