Text skriven av Frida Herbertsson.

Hunden Alma ska på sitt första kurstillfälle. Hemma har hon tränat både sitt och ligg med sin matte. Men när de väl är på plats så tittar Alma på allt annat och tycks totalt strunta i att matte säger till henne att sitta. Matte försöker med både godis och leksak, men Alma vill inte ändå. Matte blir både frustrerad och uppgiven, och känner även lite skam… Hon förstår inte varför Alma helt plötsligt inte vill sitta ner, hemma är det ju absolut inga problem. Inte blir det bättre av att alla andra hundar tycks kunna lyssna på sina ägare heller.
Med en besviken känsla i kroppen börjar Almas matte fundera på om det verkligen var en bra idé att åka på kurs. De kanske inte är tillräckligt duktiga för att vara här?

Känner ni igen känslan? Jag tror faktiskt att de flesta hundägare har befunnit sig i en liknande situation. Att en hund kan utföra en övning utan några som helst problem hemma i vardagsrummet, men sedan fullkomligt tycks ha glömt det på hundkursen är väldigt vanligt, och lika vanligt är det att ägaren då blir frustrerad eller besviken på sin hund.

Men varför händer då detta?

Här kommer dagens ämne in – socialisering och miljöträning. Störningen är för hög för Alma på kursen och hennes fokus på övningen får helt enkelt inte plats. Andra hundar, mycket dofter och annorlunda miljö. Vad betydde ”sitt” nu igen? Jag har ingen aning. Sheltien där borta leker med sin leksak och jag kan inte titta på något annat just nu.

Alla hundägare vill ha en hund man kan ha med sig, eller som åtminstone kan vistas i nya miljöer eller se människor/hundar/andra djur utan att stressa upp sig fullständigt och bli som en vild, skällande, ångestladdad jojo i kopplet. Och om man har en hund som är för lite miljötränad och socialiserad så får man ofta problem med att det kan vara svårt att ta med sin hund när man ska iväg, hunden kanske stimmar upp sig totalt eller blir rädd för nya ljud, dofter och andra intryck. Det blir kamper i kopplet, ångestpåslag hos hunden, irritation och frustration från ägaren och ofta förstår man inte varför hunden är så uppe i varv.

Så idag tänkte jag dela med mig om hur man tränar socialisering och miljöträning på ett sjyst, lugnt och trevligt sätt med lagom stora steg och i rätt ordning. Jag kommer i texten främst referera till träningen genom att skriva om valpar, men det är aldrig för sent att börja! Har du en vuxen hund så kan du utan bekymmer träna på precis samma sätt!

Vad är miljöträning och socialisering?

Dessa två uttryck går hand i hand, även om det är två helt olika delar så bildar de ett sammanhang. Miljöträning innebär att man tränar hunden att vara trygg med olika miljöer, och socialisering innebär att man tränar hunden på att förstå och acceptera att andra levande varelser existerar, och att detta är helt okej. Båda delarna behövs för att få en fungerande helhet. Exempelvis så kan en hund som blivit bra miljötränad ändå flippa ut om det kommer en joggare, en häst, annan hund eller en människa. Här är hunden trygg med miljön men inte med den sociala biten. Alltså har miljöträningen tagits om hand men inte socialiseringen.

Socialisering är idag ett missförstått ämne eftersom folk ofta tror att det innebär att hunden ska få hälsa på allt och alla. Detta är helt fel. Hunden ska kunna se, vara trygg med och förstå att andra levande varelser finns. Att få hälsa på allt och alla föder mer stress och har ingenting med socialisering i detta ämne att göra.

Hur och när ska man börja? 

Att börja miljöträna med sin valp på ett så tidigt stadie som möjligt är faktiskt att föredra. Miljöträning och socialisering är självklart inte en fråga om ålder, utan om hur träningen utförs.
Men redan under socialiseringsperioden (4 veckor – 12 veckor) så är det bra att starta om man har möjlighet. Både för uppfödaren men även när valpen har kommit in i sitt nya hem.
Självklart är det bra att ta en ”inchekningsperiod” först så att valpen hinner landa i all förändring, men sedan är det dags att köra igång. Det låter dramatiskt och förhastat att man ska börja träna miljö och socialisering så tidigt, men det är faktiskt sant. Man gör inte valpen en tjänst genom att endast låta den gå i trädgården fram tills 12-veckorssprutan är avklarad.

Att börja socialisera och miljöträna valpen redan när nyligen kommit hem innebär dock inte att man ska åka till en hundklubb, låta valpen hälsa på massor av olika hundar eller sätta sig på storgatan mitt i stan. Miljöträning innebär snarare att man åker bil, åker till ny plats och checkar läget (varför inte i mattes/husses famn?) och tar in dofter och intryck på ett lugnt och tryggt stadie. Utforska i en ny skog, gå på ett nytt fält, sätt er på ett bra avstånd från en kohage och kika lugnt på de stora djuren osv. Detta är en jättebra början. Allt ska ske på en så pass lugn nivå att det inte blir några utrymmen för att valpen tycker det är för jobbigt. Och om den tycker det, backa i träningen. Utöka och utmana långsamt i allt ni gör.

Tänk på…

Tänk på att socialisera inte innebär att få hälsa på allt och alla. Det innebär att man känner sig lugn och trygg trots att det finns andra levande individer runt omkring. Det är oerhört viktigt att anpassa träningen efter sin egen hund, och att inte ta det som ett misslyckande om man behöver backa i träningen. Störningen ska tillföras lugnt och fint, och framför allt väldigt successivt. Hunden ska vara trygg med miljön innan störningen ökar. Gå därför i exempelvis en park på en tid där de flesta är på jobbet till en början, och ändra sedan lite på tiden när ni är redo för att fler och fler störningar ska kunna inträffa.

Låt hunden fundera själv!

Hundar är individer, och det handlar inte om hur många olika miljöer hunden har upplevt. Det handlar om känslan som miljön ger hunden. Associationen ska vara att det är helt lugnt att vistas i nya miljöer! Det är helt okej att det är spännande och att man vill känna in lite extra, men resultatet vi strävar efter är att det ska vara lugnt och fint. Träningen tar tid, och precis så ska det vara.

En viktig del i att både miljöträna och socialisera är att ta sig tid att verkligen låta valpen/hunden titta och reflektera själv. Ofta har vi människor så bråttom att gå vidare att vi tyvärr oavsiktligt skapar en otrygghet hos hunden genom att ständigt vara påväg framåt. Om hunden istället får kolla, känna in och reflektera över situationen så kan den själv komma fram till att det faktiskt inte var så farligt med sopbilen. Den skulle ju inte köra efter oss utan bara skramla runt lite med soptunnorna innan den åkte vidare.

Ta dig tid att ge det tid!

Kommunicera med din hund, stötta den om den behöver, spana gärna tillsammans med den, men tänk på din egen känsla. Det ska vara lugnt och tryggt, inte stressat och otåligt. Man måste ta sig tid att ge det tid, helt enkelt. Om något är läskigt, ja då kanske man är för nära. Eller så räcker det med att hunden får din stöttning för att det ska kännas mer okej. Det är faktiskt nyttigt att få uppleva olika typer av känslor även för hunden!

Avsätt tid för att kunna ta dig tid på promenaderna och träningarna. Ha inte för bråttom och stressa inte framåt. Detta kommer ofrånkomligt straffa sig i slutändan. Att välja takten på träningen är det svåraste i både socialisering och miljöträning. Hellre att det är lite väl tråkigt och man är på för långt avstånd än att man tar för stora steg framåt. Då finns risken att man inte ger hunden rätt förutsättningar och verktyg för att klara av miljön, och det blir en känsla av stress och en maktlöshet, som istället för att göra hunden trygg med situationer och miljön istället resulterar i en reaktion. Better safe than sorry, helt enkelt.

Litet ”kom ihåg” om du har en unghund.

En annan del som är viktig att minnas är att när hunden kommer in i sin tonår (ca 7 mån till 1,5 år) så kan man behöva backa lite extra i träningen. Även om man miljötränat mycket innan dess så kan det vara smart att begränsa för många nya intryck under detta stadiet. Jobba på men skynda extra långsamt. Det är så mycket som händer i hundens kropp under denna tid med hormoner och utveckling. För många nya intryck på samma gång kan helt enkelt få det att slå över.

Släng prestationskraven åt fanders!

Och hörni, när ni tränar – ha inte ha krav på en speciell position på hunden när man tränar i olika miljöer. Kräv inte att hunden ska ligga jämte dig. Om den hellre vill stå upp, eller gräva lite i gräset, tugga på en kotte eller vad som helst – vad gör väl det? Målet är att hunden ska vara trygg i miljön, inte att den ska ligga jämte dig.

Och även om man gör allt detta så kanske hunden ändå reagerar på störningen vid första kurstillfället. Här säger jag bara – låt den göra det! Skit i övningarna och bara backa och checka läget med din hund. Titta på de andra och kasta alla dina krav i en bajspåse och knyt igen. Detta tillfället ska vi bara titta och lyssna säger min hund, då gör vi så!

Text och bild: Frida Herbertsson