Att leva med puli – En berättelse om Czarek

Puli är inte för alla. Och tur är väl det.

Czarek jobbar på CSiGORA. Du har säkert hört honom eller sett en rufsig siluett passera i full fart. Han är nästan alltid på väg någonstans även om han är en riktig soffpotatis. I det här inlägget berättar hans matte, Christina Klosterberg, hur det är att leva med Czarek. Och med hundrasen puli. Christina har fött upp rasen i många år, men det här är ingen rasbeskrivning. Det är en berättelse om en individ. Om relation. Och kanske säger den lika mycket om matte som om hund. För bakom rastaflätorna finns vilja, känslor och en hel del personlighet. Inte alla puli är som Czarek men Czarek är definitivt en puli.

Om puli varit människa hade de blivit konstnärer, poeter, uppfinnare, frisinnade själar med egen kalender. De hade suttit längst bak i klassrummet, viskat elakt om grupparbeten och ändå fått bästa betyg. De är högljudda. Självständiga. Skälliga. Och fullständigt oemotståndliga om man gillar den sortens typ. Jag gör det. Jag har levt med puli i åratal. De kaxiga, egensinniga, snabba åsikterna med päls. Och nu lever jag med Czarek.

Klassens clown

Czarek är inte bara en hund. Han är kommentator, följare, initiativtagare, kuddtjuv, kritiker, clown och livskamrat. Han sover alltid på min kudde. Inte bredvid. På. När han är missnöjd morrar han, högt och tydligt. När han är nöjd följer han mig hack i häl. Inte för att jag har tränat honom till det. Han bara gör det. För att vi hör ihop. På promenad håller han sig nära. Han skulle aldrig dra. Inte för att han är lydig utan för att han är bunden. Inte av koppel. Av relation.

Han älskar träningshallen. Men bara om han får variation. Göra kullerbyttor. Rulla runt. Vara den där pajasen som alltid får uppmärksamhet. Han är som klassens clown. Den jobbiga, roliga, oförutsägbara som alla minns. Den som får dig att skratta högt. Och sucka lika högt. Den som väcker känslor. Mycket känslor. Och det är kanske det som är grejen med puli. Du får ingen perfekt hund. Du får ingen lätt hund. Du får en hund som kräver relation. På riktigt. Och när du ger det, får du något tillbaka som inte liknar något annat.

Leva med puli

Att leva med puli är inte att fostra. Det är att förhandla, förstå och förvånas. Det är att bli utmanad men aldrig uttråkad. Och nej, han lever inte själv. Czarek har vänner. Han har arbetskollegor han ibland spenderar AW med. Han kan leka i timmar med Gaston, retas med Labas samt diskutera världsläget med Talleyrand. De betyder också mycket men det här är Czareks berättelse. Hans plats i mitt liv. Och kanske också en spegling av mig.

Vill du veta mer om puli och de andra ungerska hundraserna finns information hos Svenska Klubben för Ungerska raser. I Ungern kallas puli ibland för “småjävlar” eller mer ömsint: Det där är ingen hund, det är en puli. Czarek själv heter Impeccable Eighth Trailblazer i stamtavlan och har samlat på sig en rad fina titlar genom åren. När han genomförde BPH sa testledaren att han gled fram som en cool jazzmusiker. Och ja, det är ganska träffande.

Text och bild: Christina Klosterberg