Vad betyder det egentligen att skapa kontakt?

Text: Christina Klosterberg

”Skapa kontakt med hunden.” Det är ett av de vanligaste råden i hundvärlden. Redan på valpkursen får vi höra att kontakt är grunden för all träning. Samtidigt stannar vi sällan upp och funderar över vad kontakt egentligen betyder. Är kontakt att hunden tittar på oss, att den följer oss, att den väljer oss framför allt annat? Eller handlar kontakt om något mer?

Vi menar att kontakt inte enbart handlar om att hunden söker hundägaren. Den handlar också om att vi uppmärksammar och svarar på hundens signaler. Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom så behöver en god relation båda delarna.

Kontakt handlar om mer än att få hundens uppmärksamhet

De flesta kontaktövningar handlar om att hunden ska lära sig att uppmärksamma människan och välja oss även när det händer spännande saker runt omkring. Det är viktiga färdigheter som gör vardagen tryggare och underlättar träningen. Problemet är inte kontaktövningarna utan de uppstår om vi börjar likställa kontakt med att hunden hela tiden ska orientera sig mot oss. Då blir kontakt något som nästan enbart mäts utifrån hundens yttre beteende.

Men relationer består av två individer. Om kontakt bara handlar om att hunden ska uppmärksamma oss så blir frågan ensidig och då riskerar vi att glömma den andra halvan. Hur bra är vi egentligen på att uppmärksamma hunden?

Vi har ansvaret men hunden behöver få påverka

Vi människor har ett ansvar som hunden aldrig kan ha. Vi bestämmer över mat, veterinärvård, säkerhet och mycket annat. Därför kommer relationen mellan människa och hund aldrig att vara helt jämlik. Men ansvar och inflytande är inte samma sak.

En del äldre föreställningar om ledarskap bygger på att människan alltid ska leda och att hunden framför allt ska följa. Om hunden får ta egna initiativ eller påverka våra beslut beskrivs det ibland som ett problem eller som ett tecken på att relationen blivit obalanserad.

Vi menar att den bilden är för enkel. Att ta ansvar innebär inte att hundens signaler ska sakna betydelse. En hållbar relation bygger på att vi också lyssnar när hunden försöker berätta något för oss.

Kontakt går åt två håll

Föreställ dig att du är ute på promenad. Hunden stannar upp och tvekar inför ett hundmöte och du väljer att öka avståndet. Eller att hunden blir trött under träningen och du avslutar passet tidigare. Under ett noseworksök markerar hunden en doft och du litar på markeringen trots att du själv inte vet var gömstället finns. I alla de situationerna har hundens signaler påverkat ditt beslut. Det är också kontakt.

Sociologen Johan Asplund beskriver människan som socialt responsiv. Vi påverkar varandra genom att svara på varandras initiativ. Relationer blir levande därför att våra handlingar spelar roll för den andre. Den tanken går också att använda när vi lever tillsammans med hundar.

Vem är det egentligen som tränas?

De flesta kontaktövningar tränar hunden i att uppmärksamma människan. Men hur ofta tränar vi människan i att uppmärksamma hunden?  En relation behöver båda perspektiven. Ibland behöver hunden lära sig att följa våra signaler. Inkallning, koppelträning och vardagslydnad är viktiga färdigheter som gör livet säkrare och enklare i det samhälle vi lever i. Samtidigt behöver vi människor utveckla vår förmåga att läsa hundens signaler, förstå dess initiativ och ibland låta hunden visa vägen.

Därför ser vi aktiviteter som nosework, viltspår, personspår och andra former av nosarbete som ett viktigt komplement till vardagsträningen. De ger inte bara hunden möjlighet att använda sitt främsta sinne. De ger också människan möjlighet att träna något som det finns betydligt färre övningar för: Att observera, vänta och lita på hundens kompetens.

När kontakt blir ensidigt

Vad lär sig hunden om relationen om hundens signaler aldrig får någon betydelse? Om människan alltid definierar situationen och hundens uppgift enbart blir att anpassa sig så finns en risk att samspelet blir ensidigt. Hunden kan då lära sig att de egna initiativen sällan påverkar vad som händer.

Sociologen Johan Asplund använder begreppet social medvetslöshet för att beskriva vad som kan hända när en individs initiativ och respons upprepade gånger saknar betydelse. Utåt kan det se ut som en mycket lydig hund. Men frågan är om lydnaden bygger på ömsesidig tillit eller på att hunden inte längre förväntar sig att kunna påverka samspelet.

Kontakt handlar om ömsesidighet

För oss handlar kontakt inte bara om att hunden söker människan. Den handlar också om att människan svarar på hundens signaler. Det betyder inte att hunden ska ta över ansvaret, det kommer alltid att vila på människan. Men en god relation bygger inte bara på att hunden lär sig lyssna på oss utan på att hunden upplever att vi lyssnar tillbaka.